Var är du?
Jag frågar himmlen igen...
Är det svårt att svara mig?
Jag vet inte
om du även kan höra
min oskyldiga fråga...
För mig...det är enkelt
tror jag...
eftersom du är du
och
det finns ingen annan
mänsklig varelse
mänsklig varelse
som kan slopa dig.
Här väntar jag
som det unga trädet
i mitten av den gamla skogen
och
du flyger som den förlorade fågeln
i mitten av den mörka natten,
ensam
Det enda jag vill
är att känna dig vila
på mina grenar.
Du är aldrig ensam
Niciun comentariu:
Trimiteți un comentariu